Idrottsgalan

Har nyss sett på Idrottsgalan på Tv, vilka fantastiska idrotts män och kvinnor vi har i detta land. Man blir verkligen imponerad och lite rörd att se vad de kan fokusera och kämpa för sin idrott. Jag minns mina ungdomsdagar som skidåkare i Söråker då min käre far jagade mig runt i spåren. Jag var nog ingen fajter precis hade inte det lilla extra som man nog måste ha för att bli något. Men min pappa han älskade att cocha mig, valla skidor, skjutsa mig runt på olika tävlingar och alla läger som han alltid följde med mig på. Men jag tog en och annan guld medalj i alla fall. Ja det var tider det. Glömmer aldrig när jag lyckades bryta bägge skidorna i den hemska backen i Söråkers spåret då jag krockade med min farbror Edvin. Jag hade en stor skräck för att åka i backar, ramlade nästan jämt. Och inte blev det bättre av att pappa alltid stod och hejjade på mig i slutet av en backe, ramlade jag inte så var jag säker på att  vinna. Det var tider det. Var och tittade runt i Söråker på lunchen häromdagen, gick då med hundarna till elljusspåret och den berömda backen och helt otroligt backen hade krymt, den var inte alls så hemsk och brant som jag tyckte när jag åkte där som liten. Så hade de dragit spåret lite annorlunda så man åker inte nerför denna backe längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0